Satt just ute i solen med min lunch och tittade på alla flak som åker förbi här utanför. shit vad glad jag är för allas skull. studenten var den bästa dagen i mitt liv. jag skulle göra om det vilken sekund som helst.

jag får lite ångest av att titta på alla.. jag vill göra om min student helt. ta i år istället typ.
ta det inte fel, min student var underbar, men ändå misslyckad. alltså, inte misslyckad så, det var ju inte direkt något man kunde göra något åt, men hade jag tex tagit i år, tror jag det hade varit mer lyckat..

jag (vi) hade ingen kontakt med större delen av släkten förra året, vilket innebar att ingen kom.. ingn av släktingarna från Göteborg kunde komma för det var ju lite långt och så.. Pappa m, fam kunde inte heller komma.
Addes pappa m,fam var på väg men fick åka akut in till djursjukhuset med Texas då hans andra öga gick sönder.. Mamma och Janne och lillasyster var på väg, men bilen rasade på E4an på vägen in så dom kom de sista 5 minutrarna innan jag skulle hoppa på flaket..
vilket innebär att dom som fanns där när jag sprang ut, var Adde och hans mammas familj.. självklart är jag jätte glad att dom var där, men ändå..

mottagningen hade jag gemensamt med Daniel (halvkusin) och jag hade det super bra. jag och Daniel hade skiit kul lite halv packade sådär, men helt klart skiit kul.
men ändå så var jag inte själv.. alltså, jag hade velat haft min mottagning hemma, på mammas gräsmatta, med all min släkt och mina vänner.

jag ångrar inte studenten, inte alls.. men jag hade lätt gjort om den. så som jag vill ha den, men släkt. min släkt. det vore ju det ultimata..
men, den tiden är förbi, och som sagt, ångrar den inte alls, jag hade så jävla kul!!!


nu ska jag nog sticka ut i solen och kolla på fler studenter. iaf så fort alla ungar gått ut ur omklädningsrummen här på jobbet. hahaha.
hörs sen pluttar, :)