det som höll mig uppe, allt gick sönder. i tusen bitar..

jag vet inte hur länge jag orkar. jag vet inte om jag orkar.
jag är glad att jag har vänner hålle rmig uppe.
och ni vet att jag kan låta som att jag hatar allt och känner mig ensam ibland.
men ni vet att jag är så tacksam för er.
jag är ingenting utan er.

men just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen.
det som varit mitt liv finns inte mer,
det som hållt mig vid liv, försvann,

den person som betytt mest för mig har gått åt ett annat håll.
och det finns ingenting jag kan göra.

jag får se vad som händer framöver.
jag vet att det finns positiva saker på gång,
men jag vet inte..

vore skönast att sticka. långt långt bort.