snart har det gått 1 år, och jag tänker på dig varje dag.
du var en av mest speciella människor i mitt liv. du var en stor del av min uppväxt och du var den bästa jag visste i hela världen. du var min farbror, min bästa vän, min lekkompis och den jag ville gifta mig med.
jag har så många minnen av dig. minnen som jag går igenom i mitt huvud varje dag.

jag vet inte riktigt hur man ska bearbeta det som hänt. jag vet inte riktigt hur jag ska må.
jag vill gråta, skrika och slå i något. hur kan något sånt här hända?
jag saknar dig så mycket. så fruktansvärt mycket..

de sista åren var mindre bra, vi hade inte så mycket kontakt, och det gör ont i mig. det finns så mycket jag önskar att du visste. så mycket jag hade velat säga.
jag hade velat att du träffade Adde, att du träffade mig som den vuxna Sandra jag ändå blivit. att du hade fått sig hur lycklig jag är, och så nöjd med mitt liv och den jag blivit.
att du hade fått träffa mig, och tänka tillbaka på den lilla skitunge du älskade så mycket förut, och se vad jag har lyckats med.
jag hade velat säga till dig hur mycket du betydde för mig under hela min uppväxt, hur mycket jag älskade dig och hur mycket du fortf har betytt genom alla år som gått.

jag önskar att jag hade träffat dig mer de senaste åren, fått spendera tid med dig.
dina barn är så fina, så underbara.

jag önskar att du hade kunnat vara med i julas. se alla oss barnbarn i farmors lilla soffa, vara med när vi var alla tillsammans igen. verkligen alla. alla utom du.

det är hemskt det som hänt, och jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden..
göra den där dagen ogjord. få dig tillbaka.

så många vakna nätter, så många drömmar jag haft om dig.
men, alla minnen gör det lite lättare. jag tänker på den tiden jag fick med dig. och vilken fin barndom jag hade med dig i mitt liv. du gjorde det så bra. du var den bästa jag visste!



Jag älskar dig Stefan.♥
jag hoppas du ändå visste hur speciell du var för mig.